En fundering som slog mig idag, jag har ingenting att se fram emot. Jo, jag ska till Stockholm nästa helg. Men sen? Jag har inga mål längre. Vet inte riktigt vad jag vill. Det jag har framför mig är önskan att en lägenhet ska bli ledig, och att jag äntligen ska få stå först i kön med resten av umeås befolkning bakom mig. Börjar bli less på luftmadrassen på min systers golv som jag numera bor på efter att blivit lite bostadslös. Men tror ändå att när jag lyckats flytta från golvet, då kommer vändningen. 

 

här får ni en fundering: